They say it´s a broken heart, but it hurts in my whole body

Nu har vi precis kommit hem från Marsvinsakuten i Vallentuna där vi lämnade våra små tjejer. Det kom egentligen inte som en chock att vi skulle lämna bort dom då vi har pratat om det väldigt länge. Pappa är jätteallergisk mot hö och Hampus får astma av både pälsdjur och hö så vi kunde inte ha kvar dom längre. Igår natt låg jag och grät när jag tänkte på marsvinen, alla minne osv. Även fast jag inte har hållit på och lekt med dom varje dag var det ändå mysigt att ha dom där i vardagsrummet, några små varelser började tjuta och skrika så fort man skar något på skärbrädan, öppnade kylen eller ropade "gurka" med en speciell röst. När dom satt i ens knä var dom väldigt stilla, dom försökte inte springa iväg, så man kunde mysa. Jag vet att dom kommer få det bra där, träffa andra marsvin och gå runt i gräset på somrarna. Jag kommer alltid älska er tjejer, jag kommer alltid komma ihåg er och ni kommer alltid finnas i mitt hjärta♥